Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2011

För att ändra fokus för en stund från kollektivets förmåga att skapa ett rättvist samhälle ska vi istället utgå ifrån individens frihet och utvecklandet av individualitet.

Individens rätt ska utgå ifrån tillämpa sin frihet både för att stärka sin individualitet men även för att öka nyttan i samhället och kollektivet. När bör samhället med tvångsmakt och kontroll blanda sig i individens angelägenheter? Och hur ska man kunna skydda minoriteter mot massans kollektivism?

Studerar man individen och individens lycka kan man inte undgå att läsa ”Om friheten” av John Stuart Mill, engelsk filosof som levde år 1806-1873. För att styrka mångfalden och styrkan i de erfarenheter som följer med ska jag citera ur Mills bok, Om Friheten, som tillkom mellan åren 1854-1859. Han diskuterar även respekten inför sina medmänniskor och den ansvarighet som måste tillämpas i samband med yttrande och tryckfrihet.

Det mål mot vilket varje människa oavlåtligt måste sträva och på vilket särskilt de som vill påverka sina medmänniskor alltid måste ha sin uppmärksamhet riktad är personlighetens fria utveckling, att därtill fordras två ting: ”frihet och en mångfald av olika livslägen”, och att ur en förening av dessa uppstår ”individuell kraft och skiftande mångfald”, som tilsammans skapar originalitet.

Det Mill diskuterar är att man måste genom perspektiv låta sin personlighet utvecklas i den mån man vill påverka sina medmänniskor. Det handlar framförallt om förståelse och tolerans.

Andra människors traditioner och seder är till en viss grad vittnesbörd om vad erfarenheten lärt dem…

På samma sätt som man skapar tolerans och förståelse för de erfarenheter människor för med sig blir även yttrandefriheten en frihet att värna om på samma sätt som individualiteten i samhället. Man måste göra skillnad mellan yttrandefrihet och handlingsfrihet för att fundamentala åsikter inte ska komma i bruk. Därför måste man använda sig av den omdömesförmåga som man ofta lämnar åt sidan för att låta vreden ta över.

.. alla åsikter borde få komma till fritt uttryck, men endast på det villkoret att det sker i en moderat form och att gränserna för en lojal diskussion inte överskrids.

 

 

Read Full Post »

Efter mycket jobb och slit inför höstens alla arrangemang har vi äntligen blivit klara med projektgrunden för Swedish and Proud. Vi har även tagit testbilder och Mehdi Chafik som har huvudansvaret i projektet tillsammans med IFS ser en stor möjlighet i detta konstprojekt.

Här kommer lite mer info kring Mehdi Chafik:

Född i Casablance, flyttade Mehdi Chafik till Paris 1996 för att studera visuell kommunikation. Senare flyttade han till Dublin där han tog kandidatexamen i fri konst. Han har varit en frilansfotograf sedan dess och arbetar hårt för att få en fräsch stil på sitt arbete. Mehdi är en kommersiell fotograf som arbetar i stående och dokumentär fotografi. I sitt konstnärliga arbete använder Mehdi hans mångkulturella bkgrund och social-teori för att undersöka frågor kring identitet och invandring. Mehdi har tilldelats ett bidrag för att producera en kritisk dokumentär av olika flyktingläger i fem olika städer runt om i Sverige.

Här kommer även en kort summering av projektet:

Projektet innebär att vi, tillskillnad från aftonbladets kampanj, vill lyfta fram vår likhet, att vi alla är svenskar. Det handlar i grunden om att stärka den etablerade mångfalden i en miljö som får människor att tänka efter. Detta genom att skapa en mötesplats i en konstmiljö där vi lyfter fram lokalt kända svenskar/svenskar med utländskbakgrund i ett fotografi som är tidslöst, konstnärligt och som skapar funderingar/diskussion. Projektet seglar runt diskussionen kring huruvida man kan se den svenska identiteten genom den etablerade mångfalden.

 

Read Full Post »

I en interpellation ställde William Petzäll (sd) en fråga till integrationsministern Erik Ullenhag gällande regeringens opinionskampanj för mångkultur. Med interpellationen ville Petzäll få klart för sig hur regeringen ska satsa mot den växande svenskfientligheten. Den ”påstådda främlingsfientligheten” som sverigedemokraten kallar den, har  tappat sin definition och används i uttryck då debatten tas mot mångkulturen.

Den 17:e juni besvarade integrationsministern Erik Ullenhag interpellationen om regeringens opinionskampanj för mångkulturen ställd av William Petzäll.  Vidare i resultatet visade sig diskussionen rikta sig hårt mot hur man försvarar mångkulturen, därav den växande svenskfientligheten. Det enda man ägnade sig åt i stridens hetta var att bolla olika exempel av diskriminering mellan varandra. Ullenhag tryckte hårt på hur rasismen tar form i samhället, stärker den växande främlingsfientligheten och vice versa.

Likt många andra debatter i riksdagen mellan sverigedemokraterna och de övriga riksdagspartierna bildar man skyttegravar så som kampen streds under första världskriget. Man skjuter på varandra men ingen utveckling sker.

Faktum är att vi har en svenskfientlighet som ökar i samma takt som fientlighet för personer med utländsk bakgrund, men båda ingår i samma form av främlingsfientlighet. Kampen ska inte tas för den man tror har ett vardagligt övertag för det ger indirekt den andra parten ett handikapp. Främlingsfientlighet övervinns med kunskapen kring solidaritet, medmänsklighet i grunden av mänskliga rättigheter. På så sätt övervinner man den främlingsfientlighet som idag har delats in i benämningar som svenskfientlighet, rasism etc.

Ordet medmänsklighet har tappat sin innebörd sedan den socialdemokratiska solidariteten stannade i tillväxt. Med innebörden av ordet lär man sig vardagligt att förstå andra människor, sätta sig in i deras perspektv och sprida kunskapen om ett öppet samhälle. Att bekämpa främlingsfientlighet är därför ingen kamp mellan samhällsgrupper utan ett kollektivt ansvar att förstå och acceptera varandras skillnader. Allt detta börjar i grunden med en stor dos av självkritik.

Interpellationen som Petzäll ställde fick därför inget resultat . Man måste ställa rätt frågor, utgå från en grund om allas lika rättigheter och tillföra kunskap som visar vilka områden som fungerar och de områden som måste förbättras.  Därför omvandlar jag summeringen av Petxälls interpellation till frågan:

 ”Hur ska vi kunna öka förståelsen kring medmänsklighet och allas lika rättigheter så att svenskfientligheten minskar i våra förorter och främlingsfientligheten minskar på landsbygden? Och vart ska kampen börja enligt regeringens uppfattning?”.

Gör om och gör rätt William Petzäll!

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Under en lång tid har de flesta spekulerat i vart hatet mot andra kulturer har kommit ifrån och vart sverigedemokraterna har fångat upp sin kraft för att bedriva en homogen debatt kring Sveriges alla folkgrupper. Tiden har fördrivit vårt lands historia och glömts bort i den kraft att vi river upp de sår som tidigare svidit hårt för romer och judar.  Rasbiologin är grunden i sverigedemokraternas kamp om ett homogent land, ett land där vi alla ska följa ett spår, dansa runt samma julgran och leka ”följa john” livet ut.

Den svenska överlägsenheten var ett tankesätt som började härja efter den protestantiska kyrkan fick fäste i slutet på 1500-talet.

Det var genom den evangelisk-lutherska läran man insåg att Gud och fosterlandet var samhällets första gåva, detta ledde senare  till att den religiösa kopplingen, genom svenska kyrkan, skapade en större sammanhållning i samhället och svenskheten hade skapats.

Detta ledde till att Sverige, som i stort sett aldrig korsats av andra kulturer, införskaffade sig en ideal bild av hur svensken är och ska bete sig kulturellt och vardagligt.

Att man senare höll hårt i detta ledde till att man först år 1951 införskaffade religionsfrihet efter påtryckningar från FN. Detta innebar att man inte längre var kriminell om man anslöt sig till en icke-kristen församling  och att andra trosbekännelser blev accepterade.

Likheten mellan hur sverigedemokraterna beter sig mot främmande kulturer och religioner finner man spår redan år 1873 då riksdagen införde en lag om att alla barn från ett ”blandäktenskap” skulle föras in i svenska kyrkans register, om inte annat avtalats skriftligt i ett äktenskapsförord. Detta ledde till att man trodde att de ”outtröttliga” katolikerna skulle utnyttja statens välvilja för att utbreda sig socialt och politiskt. Man varnade starkt för jesuiterna som ansågs vara extremister. Debatten är slående med dagens situation bara att man bytt ut ”katoliker” mot muslimer och ”jesuiter” mot islamister.

Mellan år 1716-1733 fick osmanska diplomater  specialtillstånd att utöva sin religion bakom ”lyckta dörrar”. Diplomaterna var i besök under flera tillfällen för att driva in den skuld som Karl XII ådragit sig under sin exil i Osmanska riket.  En moské fick aldrig byggas med kontrasten av att de svenska diplomaterna tilläts bygga en protestantisk kyrka på mark som Sverige  ännu äger idag (Svenska palatset i Istanbul).

Nationalromantiken började blomstra under slutet på 1800-talet bland annat genom uppkomsten av den svenska flaggan samt firandet av nationaldagen (Gustavsdagen). ”Du gamla du friska (från 1843 års text)” sjöngs ganska frekvent under denna dagen.

Visst var det så att Gustav Vasa angrep kyrkans ekonomiska och politiska bas samt gav tillbaka adelns borgar och gods som kyrkan tidigare beslagtagit. Men den svenskheten som man så stolt pratar om idag föddes i samband med den evangeliska-lutherska tron. År 1593 blev den protestaniska kyrkan den ”absolutistiska” statsreligionen och alla invånare skulle vara ”endrächtligen förendt”.  Uppsala teologen, Nicolaus Olai Bothniensis ska ha sagt: ” Nu har Sverige blivit en man”. Han var dessutom mötesordförande under Uppsala möte 1593. Vidare utropade Nicolaus: ”Alla har vi en Herre och en Gud” (För fosterland och för den evangelisk-lutherska tron).. Två år senare år 1595 förbjuds katolicismen i Sverige, som då var ” Sveriges största utländska hot”.


Read Full Post »

I diskussionen kring skoldebatten mellan IFS och SD så har man framförallt uppmärksammat rektorernas veliga sätt att besvara på huruvida man skulle acceptera ett sådant möte. Svaren har gått allt ifrån att man inte vill ha sverigedemokrater på skolan, att man självklart inte låter privata aktörer debattera på skolmark och att man inte fått en sådan förfrågan. Hursomhelst så kommer jag att prata med jenny nyströmsskolans rektor i nästa vecka.

Det jag reagerade starkt på var Östrans profilering av mig som ”muslimsk debattör”. Nu var det en rättelse i östran under fredagen där man klart och tydligt förklarade att jag är en debattör som hanterar samhällsproblem. Att jag personligen i de flesta fall infaller under rubriker som har med Islam att göra är på grund av att många muslimer har det svårt under dessa tider i Europa. Gör det mig till en muslimsk debattör? Nej..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rukriken kunde lika gärna ha skrivits av Thoralf Alfsson (sd)…

And life goes on..

Read Full Post »

Idag tog Östra Småland kontakt med mig för att diskutera problemet kring att gymnasieskolorna inte vill acceptera sverigedemokrater. Problemet låg i fokus kring debatten som jag försöker få till med Chang Frick. Huruvida jornalisten senare kommer att vinkla detta återstår att se.

De senaste dagarna har jag endast ägnat åt att planera hösten. Det kommer bli otroligt stressigt att hinna med allt med projektet, ”mötesplatser för etablerad mångfald” samt projektet med konstnären Mehdi Chafik. Utöver det kommer jag att resa runt lite mer än innan bland annat till Stockholm för seminarium kring integration, Vimmerby föreläsning gällande integration och IFS samt Göteborg för att lära mig lite med om hedersrelaterat våld.

Det preliminära datumet för debatten med Chang Frick är satt den 19:e oktober, i hopp om att han kan det datumet. En neutral moderator letar jag fortfarande efter, samt upplägget håller folk på med i organisationen.

Den 19:e augusti är det första mötet med delar ur referensgruppen som Anette Lingmerth har satt igång, då i samband med Helen Eklund som är projektets kontakt person på Kalmar Länsmuseum.

Read Full Post »

Jag satt och tittade igenom några gamla inlägg och fann detta som är värt att läsas av alla nya läsare. Senaste månaden har statistiken för webbplatsen ökat med 20% jämfört med månaderna innan..

Nu verkar det som interna dispyter har börjat ta över Sverigedemokraternas ledning i kampen om hur ren politiken egentligen är.  På sin blogg skriver Jan Rume en fd. Högt uppsatt sd-politiker, ” Nej SD är inget seriöst parti utan ett parti som gjort rasism och främlingsfientlighet till Big Business och där gräsrötterna offras”. Den största diskussionen inom partiet handlar om maktbegär och att de som sitter i toppen leder partiet av egen vinning. De anställer sina nära och kära och vänder ryggen åt de hårt arbetande medlemmarna. Dragan Klaric som skapade och ägnade sig åt SD television i 2 år och 8 månader spyr galla över den oförskämda politik Sds partistyrelse använder sig av och både Jan Rume och Dragan Klaric vill att allmänheten ska ställa frågan : ” Varför har Sds partistyrelse registrerat Blåsippan AB och varför finns partitoppen med där?”

Verksamheten och ändamålet av Blåsippan AB förklaras med följande: ” Bolaget ska bedriva framtagning och försäljning av trycksaker, filmer och reklamartiklar.”. Vilket betyder att bolaget innehar alla rättigheter av all framtagning och försäljning. I ett demokratiskt uppbyggt parti där medlemmarna har lojalitet för varandra borde alltså framtagningen och fösäljningen tillhöra medlemmarna och partiet för att bygga vidare på en expansion. Det är ingen större förvåning att Jimmie Åkesson sitter som ordförande i styrelsen.  Det ska bli intressant att se siffrorna från inkomståret 2010 då man bedrev en väldigt aktiv valkampanj!

Inte nog med att partildeningen vänder sig mot sina medlemmar, deras poster och deras ekonomiska möjlighet att expandera inom partiet de vänder sig även mot de få invandrare som gått med i partiet. Dragan Klaric skriver på sin blogg om BBC intervjun av Jimmie Åkesson med följande : ” Jag vigde nästan tre år av mitt liv åt Sverigedemokraterna, jag propagerade för Sverigedemokraternas politik och jag försvarade alltid Sverigedemokraternas politik. Men när Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i BBC programmet Hard Talk står och säger ”Invandrare är över lag lite mer kriminella än svenskar som är födda i landet” då känns det som en pungspark.”


Faktum är att den gräsrotsrörelse som vi trodde fanns inom Sd har börjat tyna bort. Om de inte kommer till sanningens punkt att de öppet berättar allt för sina medlemmar, födelar allt jämt under jämlika förhållanden och använder sig av en allmän policy så kommer de inte klara av att hålla sig fast efter valet 2014.

Jag tycker det är fruktansvärt hemskt att reta upp samhällsgrupper och ställa dem emot varandra för att kunna tjäna några extra kronor i månaden. Hat faller alltid men kärlek skapar band starkare än blodsband! Thoralf Alfsson svarar Jan Rume med att han är en bidragssnattare och med följande citat ” Läs denna artikel i Aftonbladet så framgår det säkert vilken misslyckad människa detta är”. Artikeln skrevs 2007 då Jan Rume var delaktig i Sds politik. Varför skrev inte Herr Thoralf om detta då?

Det man kan fundera på är om Sverigedemokraternas partistyrelse verkligen tror på sin politik eller om de endast vill utnyttja tiden så mycket som möjligt? Man kanske borde bekämpa den mångfald av girighet och maktbegär som finns i partiet innan man ger sig på den etablerade mångfalden?

Jag tackar för alla mail och uppgifter!

Mångfaldens förespråkare,

Alexander Louhichi                                                                                                                   Invandrare För Sverige

Read Full Post »

Older Posts »