Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2011

 

 

 

 

 

Alexander Louhichi

Read Full Post »

I dagarna valde Kammarkollegiet att dra in behörigheten för Sveriges tjugo muslimska vigselförrättare. Detta har som väntat skapat oro och reaktioner om hur staten behandlar minoriteter och deras rättighet att välja sin livsstil, men går man djupare in i diskussionen finner man att Förenade Islamiska Föreningar i Sverige har missat hur den svenska byråkratin fungerar. Frågan är vart ansvaret bör ligga i frågan om att värna om minoriteter, hos staten eller hos ett samfund?

Enligt kammarkollegiet har ca. tjugo anmälningar kommit in mot ett fåtal vigselförrättare, bland annat från skatteverket, som gjort att detta beslut har klubbats igenom. Problemet ligger alltså i byråkratin och informationen mellan samfundet och Kammarkollegiet, en miss i utbildningen av vigselförrättarna.

Staten måste värna om sekularismen, med detta innebär inte att man ska avsäga sig all kontakt med de religösa trossamfund som finns i Sverige utan det handlar mer om att värna om dem. För att se till så att problem inte uppstår mellan en stat och en minoritet måste staten skydda minoriteter utifrån det sekulära tänkandet. Tillämpas detta synsätt i problemet kring kammarkollegiets beslut skulle inte Förenade Islamiska Föreningar i Sverige ha det fulla ansvaret för vigselförrättare och byråkratin gentemot staten utan det skulle en myndighet ha.

Att man måste värna om ett multikulturellt samhälle är lika fundamentalt som att man har respekt och förståelse för sina vänner och deras livsval, det kan lika gärna blomstra som att skapa intriger. Därför måste staten och samhället värna om minoriteter och deras kulturella bakgrunder och livsval för att stärka samhället genom deras unikhet. Att möjligheten finns att klubba igenom ett beslut att dra in behörigheten för Sveriges alla muslimska vigselförrättare är fel sätt att gå i vart ansvaret bör ligga, nu måste det omprövas för att ge tillbaka rättigheten till en halv miljon svenska muslimer att kunna viga sig genom sin religiösa tro. Som svensk vill jag inte se någon muslim som vill följa sin tradition behöva ta sig utomlands!

Read Full Post »

Sedan år 2008 har jag fått stå ut med förklaringar för min tunisiska börd och den muslimska identiteten som jag ständigt försöker ge säkerhet till. Att min släkt från Tunisien är utspridd runt om i landet och att släktet Louhichi är gammalt förklarar också grunden i den stoltheten vi besitter för vart vi står idag.

Den första generationen Louhichi kom redan på slutet 600-talet vandrandes från Yemen med de första arabiska erövrarna. Första stoppet blev Kairouan som senare kom att bli den fjärde heligaste staden enligt sunni-muslimer efter Mecka, Medina och Jerusalem. Under 700-talet valde man att förlytta sig mot Gabes, senare till Kebili för att i slutet tillägga en egen ö där man bodde under många hundra år. Idag har detta blivit en historisk plats och skylten finns fortfarande kvar.

Texten lyder, Jazirat El Ouhichi (Direkt översatt från arabiskan) Vilket blir Jazirat Louhichi, Louhichi’s Ö.

Vandringen fortsatte under en väldigt lång tid och nu finns den största delen av Louhichi släktet i Tunis, södra Tunisien och Frankrike. Man kan ställa sig frågan hur det kom sig att så många valde att flytta till Frankrike? Det börjar faktiskt redan under den första delen av kolonisationen av Tunisien. Vilket ledde till att största delen av släktet i Tunis och senare Frankrike ingick i den stora ledda korruptionen av ”frihetskämpen” Habib Bourguiba.

År 1956 tillsattes det första tunisiska parlamentet. I denna organisation tillsattes Fares Jallouli som talesman, min farfars morbror. (Vidare kallas talmannen för parlamentets president i Tunisien). Jallouli älskade min farfar över allt annat eftersom han ofta kallades det svarta fåret. Min farfar, Mustpha Louhichi, var en erkänd boxare i mellanvikt i Tunisien och var känd för sitt heta temperament men sin kärleksfulla stil som människa. Detta gjorde senare att han kom att bli vakt i parlamentet.

Fares Jallouli med pilen över sig

Farfar, min pappa samt min farmor år 1957.

Att farfar blev ingång till den stora korruptionen i Tunisien blev ett faktum när han avled i början på 80 talet i väldigt ung ålder. Då efterlämnade han sig tomter i La Marsa, Bardo, Gammarth och många andra eftertraktade områden. Min yngsta farbror fick en plats i inrikesdepamtementet, min faster presenterades för en rik libysk affärsman som hon senare gifte sig med. Min äldsta farbror samt min pappa hade redan lämnat landet för Frankrike där de tilldelades både utbildningsplatser samt arbete då även med ett stipendium från den amerikanska ambassaden.

Min släkt har alltså följt den västerländska demokratin i Tunisien i högsta grad. Dvs. den västerländska korruptionen. Hur min farfar kom att avlida i början på 80-talet är en stor fråga, som vakt och som Jelloulis systerson hade han tillgång till mycket information. En blandning av ett gott hjärta och ett hett temperament är politikens värsta fiende! Trots allt så lever det nu vidare i Sverige under andra omständigheter..

Nu kommer säkert frågan: ”Va fan kom ni till Sverige för då?” Pappa bodde i Paris, Mamma bodde i Paris —> Kärlek —> Stockholm—-> Kalmar …

Read Full Post »

Read Full Post »

Nationalism är en svag ideologi i tron på ett folk, en kultur och ett språk, en gemenskap som oftast träder i kraft under svåra tider då nationen blir utsatt för en utomstående fiende, eller en fiende som står i kontrast till medelsvensson. Det nationalisitiska tänkandet kan vi hitta i idé traditioner som marxismen och liberalismen och förstärker ofta idéer som har med nationen att göra.

Den svaga nationalism som har vuxit fram idag speglar av sig kort och gott i 90-talets blöjnazister som i tron om nationalism trodde man gjorde nationen en tjänst genom att peka finger åt en svartskalle. Sverigedemokraterna spelar på samma visa bara att man har riktat sig mot den kulturella kontrasten.

Ett faktum är att den högerextrema nationalism som vi sett under 1900-talet grundar sig framförallt i rädsla och i Sverige har vi inte sett samma styrka av rädsla som vi gjort i resten av Europa. Precis som allt annat så måste man anpassa sina personliga värderingar efter samhälletsutveckling. Den nationalism som är ”vilande” och självsäker är den i tron om ett gott samhälle, ett samhälle som främjar den mångfalden som vi ser idag och det speglar sig mycket i de riksdagspartierna förutom SD och deras anti-muslim kampanj.

I Borgholm för två år sedan såg jag en stor skåpbil med en svenskflagga på bakdörrarna där det stod ”Vem som helst kan vara Zlatan”. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.. Är det dessa människor som tror de värnar om Sverige och det svenska samhället? Samma sak gäller Svenskarnas Parti och deras svaga försök för att vinna politiska poäng i Berga, ”Dessa fotbollsnät är endast för svenska ungdomar med rätt hudfärg”..

Släpp taget lite om rädsla och våga integreras med nya tankar och kontraster. Både Karl Marx (Marxismen) och John-Stuart Mill (Social-Liberalismen) skrev på 1800-talet om hur viktigt det är med unika individer och kontraster. Ett homogent samhälle är detsamma som kunskaps-incest, inget nytt att tillföra och detta har skapat den svaga nationalism som vi ser idag. En volvo 740, en svensk flagga, ett långfinger och en svartskalle att köra förbi den 6 Juni varje år och jag har gjort nationen en tjänst.

 

Read Full Post »

Den politiska debatten kring en fungerande integrationspolitik i Sverige har pågått frekvent sedan början på 2000-talet. Nu senast togs diskussionen upp igen i form av en interpellation från sverigedmeokraten William Petzäll riktad mot folkpartisten och integrationsministern Erik Ullenhag. I denna interpellation, som senare ledde till en debatt kring värdegrunden av de olika politiska idé traditionerna, tydligjordes en stark form av liberalt tänkande av integrationsminsitern.

I denna diskussion framhävdes individens frihet och dennes strävan efter att möjliggöra fler livsval i samhället. Central begreppet kring individen överröstas i debatten kring en fungerande integrationspolitik eftersom delaktigheten i de ekonomiskt utsatta områdena skapar en starkare svensk politik. Detta kan man relatera till den urbanism som växte fram under Englands industrialisering där man starkt förespråkade en starkare demokrati med alla medborgares delaktighet

Man diskuterade om värdegrunden kring respekten för medmänniskan och huruvida staten ska användas för att möjliggöra friheter för invividerna som lever i utanförskap och är i behov av en fungerande integrationspolitik. Staten måste på flera sätt möjliggöra kunskaper som medför nya kanaler där igenom fokus på bland annat det svenska språket och arbete. Detta kan jämföras med liberalismens grundprinciper om att staten och samhällsutvecklingen ska spela på intressegemenskap som enar istället för att splittra. Staten kan i detta fall bli ett centralt organ som ger spridning åt de erfarenheter som vinns ur ett mångfalds experiment, därför blir också den aktuella debatten kring en fungerande integrationspolitik viktig för liberalismens grundvärderingar och folkpartiets politik.

De fundamentala principerna i liberalismen gör att integrationspolitiken blir en stor del av liberalismens grundvärderingar och kampen i debatten om en fungerande sådan. Ytrtrande och tryckfrihet ska gälla alla medborgare och demokratiskt sett ska man möjliggöra detta genom fungerande integrationsstrategier. Dessa integrationsstrategier mynnar ut i en idé om att alla människor ska ha möjligheten att kunna leva ut i sin fulla natur där hälsokällan i samhället är kunskapen. Urbanismen och utanförskapet skapar inte bara utsatthet utan även en demokrati med färre väljare och färre väljare som har kunskapen om hur valen går till.

En del av integrationspolitiken handlar om att fördela makten ur en fördelningsprincip. Att fördela makten handlar om att samma antal grupper ur samhället ska få sin röst hörd, på så sätt blidas en jämn politik även för utsatta minoriteter. Man pratar även om decentralisering i förening med effektiviteten i dessa förhållanden.

Debatten kring den bristande integrationspolitiken har lett till ett förkastande av invandringspolitiken. Har vi en fungerande integrationspoltiken kan vi äben ha en generös invandringspolitik. I dessa former ska staten se till att utanförskapet inte mynnar ut i ett växande samhällsfenomen. Dessa sanningar är pådrivande för liberalismen och integrationsministern Erik Ullenhag.

Read Full Post »

Normer och regler ska följas i ett samhälle och utvecklas för varje generation som växer upp. Ett homogent samhälle handlar inte om hudfärg utan mer om att alla ska anpassa sin individualitet efter varandra. Det andra generationens invandrare ofta gör fel i diskussionen kring integration är att blanda ihop skillnaden mellan att försvara sin utländska bakgrund och ge förståelse för den. Ett samhälle mår bäst av unika individer, våga vara dig själv och sluta försvara din bakgrund.

I Gullis debatt den 9/11 fick man en känsla av frustration om att inte bli accepterad som en svensk efter Pekkarinens (Svenskarnas parti) svaga försök för att vinna politiska poäng genom att sätta upp fotbollsnät i Berga. I samband med detta utnämnde han etniska svenskar som ägare av näten. Det Gulli inte förstår är att hennes försvar mot dessa rasister ger dem en större innebörd än vad de ska ha i ett samhälle anno 2011. Vi bor i ett mångkulturellt samhälle med en mångfald av människor med idéer, kunskap och erfarenheter från hela världen. Det homogena samhälle som svenskarnas parti och Pekkarinen eftersträvar är blott en minne som vi kan lämna bakom oss i samband med historien om Barnen i Bullerbyn.

Vi som andra generationens invandrare måste se till så att en grad av förståelse sprids i samhället gällande våra olika identiteter och kulturella bakgrunder för att de kommande generationerna inte ska behöva möta samma grad av främlingsfientlighet som vi gör idag.

Att ge förståelse för en kulturell bakgrund ger samhället en insikt och kunskap i något som tidigare skapade rädsla. Att försvara sin kulturella identitet med argument om hur svensk man är och vad man tillför det svenska samhället ger mer förödelse i samhället, framförallt för de som inte hunnit komma lika långt i integrationsprocessen, och även en stark känsla av egoism. Samtidigt förnekar man sin unika identitet som en kontrast i samhället.

Det mest fundamentala i integrationsfenomenet är respekten för medmänniskan, med detta tillför man varje individ en chans att berätta om sin historia. Försvinner respekten försvinner också chansen för individen att tillföra idéer, kunskap och erfarenheter i ett samhälle. Det Gulli måste förstå i denna aspekt är att ingen person har makten att inviga en individ som en fullvärdig medlem av det svenska samhället, det är något som man själv känner och kan föra vidare till kommande generationer.

Fördomar är en samling osanningar som skapats genom rädsla och halvdana observationer, men det finns alltid två sidor som man ofta glömmer bort:

”En tunisisk man går in och sätter sig i en bar i Sverige. I baren möter han en kvinna som säger att en sanning är att om man ska ha sex med en kvinna innan giftermål i Tunisien måste man köpa detta med sju fullvuxna kameler. Det stämmer säger den tunisiska mannen som köper en öl till den svenska kvinnan och insisterar på att hon ska följa med honom hem. Dagen efter tar mannen upp diskussionen igen: ” Varför ska jag köpa sex för sju fullvuxna kameler i Tunisien när det kostar en öl i Sverige?””

Väljer man en sanning skapar man fördomar har man ett öppet sinne och kulturell erfarenhet kan man lätt döda en stel stämning med ett gott skratt.

Det är dags att vi börjar arbeta för bredare perspektiv i Kalmar. Håll fast vid er individualitet och unikhet som stärker kontrasten i samhället! Respekt för medmänniskan, förståelse och tolerans ger oss kärlek.

Read Full Post »

Older Posts »