Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2012

Den 29:e februari börjar föreläsningarna med start i Växjö!

Jag föddes år 1989 i Kalmar läns sjukhuset en solig lördag förmiddag den 13:e maj. Under min uppväxt har jag kämpat med många situationer som har skapats av kontraster eftersom min mamma är svenska och min pappa är tunisier. Det var först år 2011 under julhelgen som jag letade bland mina barndomssaker som jag hittade en text som jag skrivit om vad lycka var för mig. Med ett leende såg jag följande mening : ”Lycka är att jag är lite från Sverige och lite från Tunisien” – Alex 8 år. Min medvetenhet kom tidigt men jag visste inte vilka krafter som fanns bakom att leva med delad identitet.

Under min uppväxt sa mina vänner att jag var mer blatte än svenne och framförde det som att det var något positivt. Men jag försvarade mig alltid och förklarade sansat att min stolthet ligger lika mycket i den svenska identiteten som den gör i min tunisiska identitet, jag är halv blatte halv svenne och det får ni aldrig glömma. För faktum är att min kända värld, mina minnen och min barndom ligger i Sverige och med den mångfald som jag har växt upp med: jugoslaver, albaner, greker, ryssar, araber och svenskar har jag funnit en fruktansvärt stor kärlek till landet som jag föddes i. Jag ser Sverige som landet med kontraster men det finns mycket som måste göras för att allt ska kunna gå rättvist till bland de minoriteter som idag finns,

I debatten kring integrationspolitiken brukar jag ofta använda mig själv och mina närmaste släktingar som argumnet. Min morbror, Thomas Ahlström, har sedan tidig ålder varit med i församlingen och sekten Livets ord i Uppsala där mina tre kusiner har blivit fostrade. Nu är han chef för deras bokförlag. År 2011 blev min jämngamla kusin, Petra Ahlström, bortgift med en annan person från kyrkan i sekten Livets Ord. Detta gjorde att jag ytterliggare började diskutera frågor kring heder och härkomst och om de håller ihop eller om det har med extrema tankar och rädsla att göra.

Alexander Louhichi

Annonser

Read Full Post »

Den ständiga diskussionen kring hur en människa ska bete sig utifrån sin identitet har blivit ett aktivt ämne den senaste tiden. Muslimer är våldsamma, kvinnoförtryckare och terrorister. Svenskar är ovetande, rasistiska och kallhjärtade. Vi bedriver faktabaserande kampanjer för att styrka våra fördomar mot de identiteter som står i mest kontrast till vår egna identietet, vi bedriver till och med politik i Sverige för att skapa ett förakt mot de som har assimilerat sig till den svenska kulturen.  Men hur långt är vi villiga att gå i kampen mot det enfaldiga samhället?

Det man lätt förtrycker i sitt liv är minnen som står i kontrast till livet man lever just nu och man försätter sig i en bubbla där man glömt den mänskliga kärleken som en gång fanns. Det kan handlar om kontraster i vänskap, kontraster i ett förhållande eller kontraster i yrkeslivet. Man väljer att ta distans från det glömda för att inte riva upp gamla känslor som normalt leder till att man faller tillbaka på det som man har glömt.. Rädslan för det kända okända. Men hur bryter man fördomar hos människor? Jo, genom vänlighet och mänskligt beteende.

Många som blir diskriminerade känner sig oftast allmänt diskriminerad på grund av den kontrast man sitter på antingen utseendemässigt eller genom något annat som är påtagligt. Den som blir diskriminerad lider oftast av samma fobi som den som diskriminerar, xenophobia, främlingsfientlighet eller rädslan för det okända. Det man måste förstå i denna situation är att man inte kan bekämpa diskriminering med hårda ord utan med vänliga ord och förståelse. Våga ta steget och bli en bättre människa än den som försöker nedvärdera dig, skuldkänslor biter bättre än en aggressiv uppläxning.

Alexander Louhichi

Read Full Post »